När vi kom hem gick Lucy tveksamt ut ur buren. Hon tittade sig förvirrat omkring. Detta var ett nytt ställe för henne. Plötsligt rusade Ville ut för att titta på den nya ”voffen”. Lucy blev vettskrämd. Jag visste att det var svårt för Ville att förstå att han inte kunde rusa fram sådär, men jag blev ändå lite sur på honom. Jag lyfte beskyddande upp Lucy och förklarade för honom att Lucy blev rädd och han måste ta det lugnt i hennes närhet, iallafall när hon fortfarande var en så liten valp.

Jag tog in Lucy i huset. Hon var väldigt blyg och när jag satte ner henne på golvet så satte hon sig bara vid mina fötter. Jag gick några steg framåt och Lucy följde efter mig. Hon såg mig redan som sin matte och litade fullständigt på mig. Jag gick några steg till,  vände mig mot Lucy igen och kallade på henne. Hon rusade mot mig och hoppade upp i mitt knä. Hon slickade mig i ansiktet. Jag log mot henne och kramade om henne.

Jag visade henne till matskålarna, sen visade jag henne hundkorgen som stod brevid min säng i mitt rum. Där lade hon sig tillrätta, då passade jag på att sätta på henne sitt ljusblåa halsband. När jag gick ner för att äta middag följde Lucy efter mig. Hon satte sig på golvet brevid min stol. Jag smusslade ner lite korv till henne. Den åt hon upp snabbt.

Dagen efter när jag vaknade hade Lucy lämnat hundkorgen och krupit upp vid mina fötter istället. Där låg hon nu och sov sött. När hon märkte att jag rörde mig i sängen tittade hon trött upp på mig. Jag log, det var fortfarande svårt att förstå att hon var min. Hon slickade mig i ansiktet, sen hoppade hon ner från sängen, gick några steg mot dörren och vände sig om mot mig. Jag gick upp efter henne. Hon sprang ner för trappan och gick till matskålen för att äta. Jag tog en macka och åt den samtidigt som jag tittade på min älskade Lucy.

Efter jag hade ätit frukost klädde jag på mig och gick ut i trädgården med Lucy. Jag tog med en tennisboll som vi hade köpt till henne och kastade iväg den. Hon sprang efter den, tog upp den med tänderna och vände  sig mot mig. Hon verkade fundera på om hon skulle ge tillbaka den till mig, men när jag kallade på henne rusade hon fram till mig. Jag tog bollen ifrån henne och kastade iväg den igen. Så höll vi på i ungefär en timme men sen var Lucy så trött att hon la sig på köksgolvet och somnade direkt. Jag lyfte upp henne och henne på filten som vi hade lagt i vardagsrummet till henne. Nu var det några dagar sen jag pratade med Elin och Carro så jag ringde till dem. Vi bestämde att de skulle komma med bussen och hälsa på nästa helg.

Dagen efter var det måndag och det var dags att gå till skolan igen. Jag fick stiga upp en halvtimme tidigare för att gå ut med Lucy. Idag valde jag att cykla till skolan för jag var tvungen att cykla hem och gå ut med Lucy på lunchrasten. På skolgården träffade jag Sandra och Alex. De ville veta allt om Lucy och jag hade inget emot att berätta. ”Åh,så sjukt spännande! Jag kommer ihåg när jag fick Bree. Jag ville spendera varje sekund med henne”, berättade Sandra. ”Ja, det är precis så jag känner mig nu”, sa jag. ”Jag har ju förstås aldrig haft en hund, men det var ungefär så jag kände mig när jag fick Shanti”, förklarade Alex.

När jag kom hem väntade Lucy på mig. Jag tog med henne ut på en lång promenad. Vi passade ihop, hon och jag. Det var helt naturligt att gå där med henne, men samtidigt var det nytt och spännande. Det var ändå en ganska så lyckad flytt. Nu hade jag fått nya vänner, men hade också kvar mina gamla. Jag hade lilla Lucy, min älskade hund. dessutom var vårt nya hus mycket finare än det gamla och skolan var inte så dålig den heller, iallafall nu när jag hade kompisar där. Allt var helt enkelt underbart perfekt.

Det var den sista delen på Claudias nya liv. Kommentera gärna vad ni tyckte om den :)

Claudias nya liv - del 9

Claudias nya liv En kommentar

När vi kom hem gick Lucy tveksamt ut ur buren. Hon tittade sig förvirrat omkring. Detta var ett nytt ställe för henne. Plötsligt rusade Ville ut för att titta på den nya ”voffen”. Lucy blev vettskrämd. Jag visste att det var svårt för Ville att förstå att han inte kunde rusa fram sådär, men jag blev ändå lite sur på honom. Jag lyfte beskyddande upp Lucy och förklarade för honom att Lucy blev rädd och han måste ta det lugnt i hennes närhet, iallafall när hon fortfarande var en så liten valp.

Jag tog in Lucy i huset. Hon var väldigt blyg och när jag satte ner henne på golvet så satte hon sig bara vid mina fötter. Jag gick några steg framåt och Lucy följde efter mig. Hon såg mig redan som sin matte och litade fullständigt på mig. Jag gick några steg till,  vände mig mot Lucy igen och kallade på henne. Hon rusade mot mig och hoppade upp i mitt knä. Hon slickade mig i ansiktet. Jag log mot henne och kramade om henne.

Jag visade henne till matskålarna, sen visade jag henne hundkorgen som stod brevid min säng i mitt rum. Där lade hon sig tillrätta, då passade jag på att sätta på henne sitt ljusblåa halsband. När jag gick ner för att äta middag följde Lucy efter mig. Hon satte sig på golvet brevid min stol. Jag smusslade ner lite korv till henne. Den åt hon upp snabbt.

Dagen efter när jag vaknade hade Lucy lämnat hundkorgen och krupit upp vid mina fötter istället. Där låg hon nu och sov sött. När hon märkte att jag rörde mig i sängen tittade hon trött upp på mig. Jag log, det var fortfarande svårt att förstå att hon var min. Hon slickade mig i ansiktet, sen hoppade hon ner från sängen, gick några steg mot dörren och vände sig om mot mig. Jag gick upp efter henne. Hon sprang ner för trappan och gick till matskålen för att äta. Jag tog en macka och åt den samtidigt som jag tittade på min älskade Lucy.

Efter jag hade ätit frukost klädde jag på mig och gick ut i trädgården med Lucy. Jag tog med en tennisboll som vi hade köpt till henne och kastade iväg den. Hon sprang efter den, tog upp den med tänderna och vände  sig mot mig. Hon verkade fundera på om hon skulle ge tillbaka den till mig, men när jag kallade på henne rusade hon fram till mig. Jag tog bollen ifrån henne och kastade iväg den igen. Så höll vi på i ungefär en timme men sen var Lucy så trött att hon la sig på köksgolvet och somnade direkt. Jag lyfte upp henne och henne på filten som vi hade lagt i vardagsrummet till henne. Nu var det några dagar sen jag pratade med Elin och Carro så jag ringde till dem. Vi bestämde att de skulle komma med bussen och hälsa på nästa helg.

Dagen efter var det måndag och det var dags att gå till skolan igen. Jag fick stiga upp en halvtimme tidigare för att gå ut med Lucy. Idag valde jag att cykla till skolan för jag var tvungen att cykla hem och gå ut med Lucy på lunchrasten. På skolgården träffade jag Sandra och Alex. De ville veta allt om Lucy och jag hade inget emot att berätta. ”Åh,så sjukt spännande! Jag kommer ihåg när jag fick Bree. Jag ville spendera varje sekund med henne”, berättade Sandra. ”Ja, det är precis så jag känner mig nu”, sa jag. ”Jag har ju förstås aldrig haft en hund, men det var ungefär så jag kände mig när jag fick Shanti”, förklarade Alex.

När jag kom hem väntade Lucy på mig. Jag tog med henne ut på en lång promenad. Vi passade ihop, hon och jag. Det var helt naturligt att gå där med henne, men samtidigt var det nytt och spännande. Det var ändå en ganska så lyckad flytt. Nu hade jag fått nya vänner, men hade också kvar mina gamla. Jag hade lilla Lucy, min älskade hund. dessutom var vårt nya hus mycket finare än det gamla och skolan var inte så dålig den heller, iallafall nu när jag hade kompisar där. Allt var helt enkelt underbart perfekt.

Det var den sista delen på Claudias nya liv. Kommentera gärna vad ni tyckte om den :)