När vi kom hem såg jag att de flesta kartongerna var uppackade. Jag hjälpte till med att packa upp resten. På kvällen kom pappa hem. Vi åt kvällsmat. Då undrade pappa om jag hade fått några kompisar ännu. Jag svarade ”Jaaa.. absolut, flera stycken, nästan alla tjejer i klassen”.
-Jaha, det var ju trevligt, svarade pappa. Jag tror inte han fattade att jag var ironisk. Man kan ju inte få en massa kompisar på första dagen. Ibland fattar pappa inget.
Jag gick upp till mitt rum och ringde igen till Elin och Carro. Denna gången var det Carro som svarade.
-Hej Claudia. Hur gick det på första skoldagen? undrade Carro.
-Inte så bra, jag satt själv hela rasten och lunchen. Det var bara läraren som sa något till mig.
-Det går säkert bättre imorgon, sa Carro. Elin, kommer du, vi har Claudia på luren.
-Okej, jag kommer, hörde jag Elin ropa.
-Nu är jag här, sa Elin andfått.
-Hej Elin, sa jag.
-Hur gick det? undrade hon. Jag berättade det jag hade berättat för Carro.
-Försökte du prata med någon då? frågade Elin.
-Eh, nja...
-Trodde väl det! utbrast Carro.
Jag fortsatte prata med Elin och Carro i flera timmar.

Claudias nya liv - del 5

Claudias nya liv Kommentera
När vi kom hem såg jag att de flesta kartongerna var uppackade. Jag hjälpte till med att packa upp resten. På kvällen kom pappa hem. Vi åt kvällsmat. Då undrade pappa om jag hade fått några kompisar ännu. Jag svarade ”Jaaa.. absolut, flera stycken, nästan alla tjejer i klassen”.
-Jaha, det var ju trevligt, svarade pappa. Jag tror inte han fattade att jag var ironisk. Man kan ju inte få en massa kompisar på första dagen. Ibland fattar pappa inget.
Jag gick upp till mitt rum och ringde igen till Elin och Carro. Denna gången var det Carro som svarade.
-Hej Claudia. Hur gick det på första skoldagen? undrade Carro.
-Inte så bra, jag satt själv hela rasten och lunchen. Det var bara läraren som sa något till mig.
-Det går säkert bättre imorgon, sa Carro. Elin, kommer du, vi har Claudia på luren.
-Okej, jag kommer, hörde jag Elin ropa.
-Nu är jag här, sa Elin andfått.
-Hej Elin, sa jag.
-Hur gick det? undrade hon. Jag berättade det jag hade berättat för Carro.
-Försökte du prata med någon då? frågade Elin.
-Eh, nja...
-Trodde väl det! utbrast Carro.
Jag fortsatte prata med Elin och Carro i flera timmar.

Jag är med i en tävling på fototavling.nu med denna bilden<3

Fototävling

Mina Bilder Kommentera

Jag är med i en tävling på fototavling.nu med denna bilden<3

-Claudia! ropade mamma från nedervåningen.

-Mmm, svarade jag sömnigt.

-Du måste stiga upp så du kommer i tid till skolan.

-Okej, ropade jag lite piggare och släpade mig upp ur sängen

-Jag kör dig till skolan idag, sa mamma när jag kom ner.

Skolan var stor och gammal. Ingen höjdare precis. Det kändes jobbigt att gå över den stora skolgården mitt i terminen när alla hade hittat sin plats i klassen, annars brukar det alltid vara någon ny i början av skolåret. Nu kände alla varandra, förutom att jag kände ingen.

 

Det ringde in. När jag kom in i klassrummet stirrade alla på mig. Jag ville bara bli osynlig. Jag satte mig långt bak i klassrummet och gled ner i stolen. Det var många som vände sig bakåt i stolarna och glodde på mig. Det var till och med någon som vred sig så mycket att det såg ut som om han var påväg att ramla av stolen närsom helst. Det gjorde han också.

 

Jag överlevde hela lektionen, men nu var det rast. Jag satte mig på en bänk och tittade på de andra på skolgården hela rasten. De flesta killarna spelade fotboll, men det var också några tjejer med och spelade. Många tjejer satt och pratade, och vissa hoppade hopprep. Jag var den enda som satt helt själv och det var ingen som såg ut att vilja prata med mig. Jag tyckte det var konstigt att inte en enda person i klassen hade velat prata med mig, fast de kanske hade kompisar så det räckte. Det ringde in så jag skyndade mig in. Hela skoldagen gick och mamma kom och hämtade mig.

Claudias nya liv - del 4

Claudias nya liv Kommentera

-Claudia! ropade mamma från nedervåningen.

-Mmm, svarade jag sömnigt.

-Du måste stiga upp så du kommer i tid till skolan.

-Okej, ropade jag lite piggare och släpade mig upp ur sängen

-Jag kör dig till skolan idag, sa mamma när jag kom ner.

Skolan var stor och gammal. Ingen höjdare precis. Det kändes jobbigt att gå över den stora skolgården mitt i terminen när alla hade hittat sin plats i klassen, annars brukar det alltid vara någon ny i början av skolåret. Nu kände alla varandra, förutom att jag kände ingen.

 

Det ringde in. När jag kom in i klassrummet stirrade alla på mig. Jag ville bara bli osynlig. Jag satte mig långt bak i klassrummet och gled ner i stolen. Det var många som vände sig bakåt i stolarna och glodde på mig. Det var till och med någon som vred sig så mycket att det såg ut som om han var påväg att ramla av stolen närsom helst. Det gjorde han också.

 

Jag överlevde hela lektionen, men nu var det rast. Jag satte mig på en bänk och tittade på de andra på skolgården hela rasten. De flesta killarna spelade fotboll, men det var också några tjejer med och spelade. Många tjejer satt och pratade, och vissa hoppade hopprep. Jag var den enda som satt helt själv och det var ingen som såg ut att vilja prata med mig. Jag tyckte det var konstigt att inte en enda person i klassen hade velat prata med mig, fast de kanske hade kompisar så det räckte. Det ringde in så jag skyndade mig in. Hela skoldagen gick och mamma kom och hämtade mig.