Dagen därpå fick jag åka buss till skolan för mamma skulle till sitt nya jobb. Det var jätte pinsamt, jag kom lite sent till bussen så jag fick springa ikapp den. Som tur var stannade den, men alla stirrade på mig. Förutom det så var det likadant i skolan som igår.
En vecka senare hade jag fortfarande inga kompisar. På rasterna hade jag bara suttit på bänken. Jag satt själv på lunchen. Man kan ju tro att Karin skulle märka något, men vår klass är så stor. Hon märker aldrig om något händer i vår klass.