När jag kom in i mitt rum blev jag chockad. Det var jättestort med ett stort fönster mot framsidan av huset som. Det stora fönstret gjorde rummet väldigt ljust. Alla möbler stod redan i mitt rum. Där fanns en ny säng, brevid på väggen hängde en spegel. I andra änden av rummet fanns en garderob. Nu stod det flyttkartonger överallt. Jag hade packat upp nästan alla mina saker. Efter vi hade ätit ringde jag till Elin och Carro.
-Hej gumman, sa Elin när hon svarade. Hur är det?
-Sådär, huset är jätte fint och så. Du skulle bara se mitt rum, det är helt fantastiskt. Men det jag tänker på mest är att ni inte är här. Jag saknar er båda så sjukt mycket. Var är Carro förresten?
-Men du, vi kommer ju och hälsar på och du får också komma och hälsa på. Carro har inte kommit hem från fotbollsträningen ännu,hon kommer säkert snart.
-Okej, jag tror inte jag vågar gå till skolan imorgon. Jag känner ju ingen där...
-Klart du vågar. Åh, nu kom Carro hem.
-Hörde jag precis att du, Claudia Stewart, är för feg för att gå till skolan imorgon. Jag blev inte din bästa kompis för att du skulle ta och fega dig ur första dagen på en ny skola. Jag skulle aldrig kunna umgås med en sån fegis, utbrast Carro.
-Allvarligt Carro, ta det lite lugnt, sa Elin. Ledsen för syrran, Claudia, hon verkar inte ha gjort sig av med tillräckligt energi på fotbollsplanen idag.
-Äh, det är lugnt, ni tror inte att ni möjligtvis skulle kunna följa med mig till skolan imorgon?
-Och hur skulle du kunnat få några nya kompisar om du inte släpper taget om dina gamla tillräckligt länge för att gå i skolan utan dem?! skrek Carro i luren.
-Om ni är där så behöver jag ju inga nya kompisar, svarade jag.
-Eh, vi kanske kan prata mer imorgon så har Carro förhoppningsvis lugnat sig lite, sa Elin.
- Jag är lugn, Elin, fatta! väste Carro.
-Okej,vi tror dig, Carro. Hörs imorgon då, sötnosar, sa jag.
-Absolut gumman, sa Elin och Carro i kör.
När vi hade pratat färdigt gick jag och la mig.