A Dream Come True - kapitel 5

En kommentar
Förra kapitlet:

-Aha! utropade hon och drog fram en borste. Sen rusade hon in på badrummet igen. Några minuter senare kom Destiny, hennes hår var genomborstat och uppsatt i en hästsvans.

-Nu kan vi gå! sa hon och tog sin handväska.

-Vänta lite, sa jag innan jag snabbt gick in på badrummet för att se till att mitt hår inte såg ruffsigt ut.

-Sharon! gnällde Destiny.

-Jag kommer, svarade jag. Sen gick jag ut till henne, tog min handväska och sen gick vi.

 
 

Vi hade gått längs gatorna i Stockholm en lång stund utan att hitta en bra restaurang. När vi tillslut hittade en chinarestaurang som såg trevlig ut hade vi båda hunnit bli väldigt hungriga. Vi bestämde oss för att äta där.

Efter vi hade ätit började vi gå tillbaks till hotellet. Destiny hittade en affär som hade väldigt snygga kläder. Vi gick in för att kolla, men upptäckte snart att det var en väldigt exklusiv affär och alla kläder var väldigt dyra. Så vi gick därifrån utan att köpa något. Sen gick vi raka vägen tillbaks till hotellet.

Klockan hade hunnit bli ganska mycket, så vi bestämde oss för att gå och lägga oss. Fast när vi väl hade lagt oss i sängen så somnade vi inte direkt, utan låg och pratade i flera timmar.

Jag vaknade mitt i natten av att Destiny hade lagt sitt ben över mitt ansikte. Jag knuffade bort hennes ben och satte mig upp i sängen. Destiny hade lagt fötterna på huvudkudden och hennes huvud nere vid fotändan. Jag log åt henne, sen la jag mig ner igen och somnade om.

Jag började drömma om konserten. Denna drömmen liknade alla andra drömmar jag haft de senaste veckorna.

Jag och Destiny satt i publiken och tittade när One Direction uppträdde. De stod där på scenen och sjöng ”Kiss you”. När musiken tystnade tittade alla killarna förväntansfullt på Liam. Han log stort och sa sen “Um, I just wanted to say that my wonderful girlfriend is in the audience. Hi Sharon!”. Han vinkade till mig, jag vinkade tillbaks med ett stort leende på läpparna.

Jag rycktes upp ur min underbara dröm av en hög duns. Jag satte mig upp i sängen och tittade mig förvirrat omkring. Ett stönande hördes ner ifrån golvet. Jag tittade nedanför sängen, och där satt Destiny och såg överraskad ut. Jag kunde inte låta bli att skratta åt henne. Hon tittade surt på mig. Jag försökte verkligen sluta skratta, men det var bara så roligt. Destiny fortsatte titta surt på mig, så jag drog ett djupt andetag för att sluta skratta.

-Är du färdig? frågade Destiny surt.

Jag var påväg att svara, men skrattet bubblade upp igen. Nu såg Destiny ännu argare ut, jag slutade skratta.

-Nu är jag färdig. Vad kan jag säga? Jag har dålig natt humor, sa jag.

-Klockan är åtta, det är morgon, sa Destiny med ett litet leende.

-Okej, jag har dålig morgon humor då, svarade jag.

Destiny suckade och reste sig upp. Sen gick hon in på badrummet. Jag satt kvar i sängen och tittade efter henne.

-Vet du en sak?! ropade jag till Destiny.

-Nej, vad? ropade hon tillbaks.

-Idag ska vi på One Direction konserten! skrek jag extra högt samtidigt som jag reste mig upp.

-Jag vet, skrek Destiny samtidigt som hon rusade ut från badrummet och kastade sig över mig. Jag ramlade tillbaks ner på sängen. Destiny ramlade på mig.

-Destiny! utropade jag samtidigt som jag försökte knuffa bort henne.

-Ja Sharon, vad är det? frågade hon.

-Kan du flytta på dig? sa jag med en suck.

-Visst, när du ber så snällt så kan jag väl göra det, svarade Destiny samtidigt som hon reste sig upp.

Klockan hade hunnit bli nästan nio så vi klädde på oss och  gick ner för att äta frukost. Det fanns inga lediga bord så vi gick fram till en tjej som satt själv vid ett bord och läste en bok samtidigt som hon åt frukost.

-Ursäkta, går det bra att vi sätter oss här? frågade Destiny.

- Va? sa hon samtidigt som hon tittade upp från boken.

-Kan vi sätta oss här? frågade Destiny igen.

-Eh visst, svarade hon och stängde igen boken.

- Jag heter Sharon och detta är Destiny, berättade jag. Vad heter du?

- Victoria, sa hon.

Vi satt och pratade med Victoria väldigt länge. I början verkade hon väldigt blyg, men efter att vi hade pratat en stund så blev hon mer pratglad. Victoria bodde i Jönköping och hade också åkt hit för att gå på konserten, ingen av hennes vänner gillade One Direction så hon hade åkt hit själv. Hon var 20 år och höll på att utbilda sig till svenskalärare. Hennes största dröm var att bli författare. Hon höll faktiskt på att skriva en bok som hon sedan skulle skicka in till ett bokförlag. Vi kollade var hon skulle sitta på konserten och det var bara några platser ifrån mig och Destiny. Efter frukosten gick vi upp på hotellrummet för att göra iordning oss. Vi bestämde att vi skulle träffa Victoria utanför hotellet en halv timme senare.

                                                                                                                                                                                     

Nytt kapitel! Kommentera gärna vad ni tycker :D

 
1 Jens:

skriven

Spännande - man undrar om hennes dröm visar sig vara en "sanndröm"?