- Now we’re going to sing the last song for tonight, sa Liam och musiken började spela. De började sjunga Moments. Under hela tiden hade jag lyssnat uppmärksamt och inte ännu tittat under min stol. Destiny knuffade till mig och frågade om jag hade någon lapp under stolen. Framtills nu hade jag inte haft en tanke på att kolla under stolen. Jag lutade mig fram och stack handen under stolen...
Jag kände en bit papper som satt fast under under min plats, jag drog loss pappret och vecklade upp det. Jag läste vad det stod på lappen, jag kunde knappt tro det. På lappen stod det att jag var en av de fem som fick gå backstage.
- Destiny! Titta! utropade jag och tryckte upp lappen i ansiktet på henne. Hon ryckte åt sig lappen och läste vad det stod. Hon pep till och tittade upp på mig med ett stort leende på läpparna.
-Jag kan inte fatta det! Du får gå backstage och träffa One Direction! skrek Destiny.
-Jag vet! svarade jag.
När konserten var slut så reste alla sig och började röra sig mot utgången. Destiny och jag gick bort till Victoria och jag visade henne lappen. Hon tittade storögt på mig och sa sen ”Din lyckost!”. Vi bestämde att de skulle gå till ett café eller något sånt och så skulle jag ringa dem senare så fick de komma hit igen så vi kunde gå tillbaks till hotellet tillsammans.
Det var ofattbart att jag skulle få träffa mina största idoler. Det kändes bara så overkligt allt ihop. Jag gick backstage och visade lappen för en vakt, han ropade till sig någon som kunde visa mig vart jag skulle gå. Personen presenterade sig som Mike. Vi gick längs en lång korridor fylld med människor, när jag började känna mig snurrig. Jag försökte dra djupa andetag, men jag kände hur lungorna började dra ihop sig. Jag stannade upp och började rota i min handväska efter min inhalator, men jag kunde inte hitta den. Den var inte där, jag måste ha glömt den på hotellrummet. Nu kände jag mig svimfärdig och försökte dra in luft i lungorna utan att lyckas.
-Are you okay? frågade Mike.
Innan jag hann svara, sjönk jag ihop ner på golvet. Många rusade mot mig, det sista jag såg innan allt slocknade var en massa bekymrade ansikten som tittade ner på mig.
Liams perspektiv
Jag hade precis kommit ut ur omklädningsrummet när jag såg hur en tjej ramlade ihop. Alla som såg vad som hände stannade upp och många inklusive jag rusade fram till henne.
- What happened? utropade jag. Someone call for an ambulance, sa jag samtidigt som jag böjde mig ner brevid henne.
-I’m calling them right now, svarade någon.
Jag vände först henne så hon låg på sidan, sen kollade jag hennes puls, den var väldigt svag.
-Mike, what happened? frågade jag.
-Um, I don’t know. I was showing her the way to you guys and suddenly she just fell, svarade Mike med oro I rösten. She is one of the five that was lucky to get to meet you, her name is Sharon.
Snart var några sjukvårdare här och lyfte upp Sharon på en bår innan de gav sig av så frågade de om det var någon som kunde följa med till sjukhuset. Jag tog ett snabbt beslut erbjöd att jag kunde följa med. Jag fick hoppa in i ambulansen och sitta där bak med några sjukvårdare och den här tjejen Sharon som låg medvetslös på båren. De hade gett syrgas till henne så att hon skulle kunna få i sig tillräckligt med syre.
skriven
Meen gaah?! Skriv nästa del!!! :D :D♥♥