Snart var några sjukvårdare här och lyfte upp Sharon på en bår innan de gav sig av så frågade de om det var någon som kunde följa med till sjukhuset. Jag tog ett snabbt beslut erbjöd att jag kunde följa med. Jag fick hoppa in i ambulansen och sitta där bak med några sjukvårdare och den här tjejen Sharon som låg medvetslös på båren. De hade gett syrgas till henne så att hon skulle kunna få i sig tillräckligt med syre.
Destinys perspektiv
Jag och Victoria hade precis trängt oss ut ur folkmassan utanför Globen och var på väg att leta upp något café när vi hörde ambulanssirener och strax därefter körde en ambulans körande från Globen. Jag och Victoria tittade på varandra, vad hade hänt?
-Ring Sharon och fråga henne om hon vet vad som har hänt, hon är ju kvar där, sa Victoria.
Jag tog upp mobilen och ringde till henne. Efter några signaler svarade någon ”Hello?”.
Liams perspektiv
Medan vi satt i ambulansen på väg mot sjukhuset hörde jag plötsligt en ringsignal. Det verkade som att det kom från Sharons jackficka så jag stack ner handen och fick upp en mobil. Jag tog upp mobilen mot örat och sa ”hello?”.
-Eh Sharon? hörde jag från andra sidan luren.
-No, this is Liam, svarade jag.
-Liam Payne?!
-Yes.. Listen, your friend Sharon, she kind of collapsed. We’re in an ambulance on our way to the hospital. You should probably also go there.
-Oh no! Yeah I’ll go to the hospital. Sharon has got asthma. Oh gosh I knew this was going to happen again.
-So this has happened before?
-Yes, she isn’t very cautious about her asthma. But we are going to the hospital now, so I guess I see you there?
-Yeah, call again when you’re there so I can tell you exactly where we are.
-Okay, bye.
Destinys perspektiv
Jag lade på och tittade upp på Victoria som hade stått och tittat oroligt på mig under hela samtalet.
-Sjukhuset? Sa hon frågande.
-Sharon har fått astmaanfall, det är hon som var i ambulansen. Vi måste till sjukhuset, svarade jag.
-Okej, då sticker vi dit nu, sa Victoria förvånansvärt lugnt.
-Är du inte orolig? Frågade jag henne.
-Jo, det är jag väl. Men om det var ett vanligt astmaanfall och hon är på väg till sjukhuset så borde de ju ha läget under kontroll.
Jag nickade fundersamt, detta lugnade ner mig lite. Sjukhuset var inte så långt härifrån så vi började gå i rask takt mot det. Trots det Victoria precis hade sagt så kunde jag inte låta bli att vara orolig.
Efter ungefär tio minuter stod vi utanför sjukhuset. Jag ringde till Sharons mobil igen och Liam svarade. Han berättade var vi skulle gå och en stund senare var vi utanför rummet där Sharon låg. Jag knackade lätt på den öppna dörren och sen gick vi in i rummet. Sharon låg i en sjukhussäng, fortfarande medvetslös. Brevid henne på en stol satt Liam, han reste sig upp när vi kom.
-Hi, I’m Destiny, the friend you talked to on the phone, berättade jag. Oh and this is Victoria.
-Hi, svarade han. The doctor said that she will wake upp any minute now.
-That’s great, sa Victoria. Sen vände hon sig till mig och gav mig en blick som sa “vad var det jag sa?”.
-So, why did you come with her to the hospital? Frågade Victoria.
-Well, when the people in the ambulance asked if anyone wanted to come with her and no one volunteered, I decided to go with, berättade Liam.
-That was very nice of you, sa jag med ett leende.
-Destiny? Victoria?, hörde jag bort ifrån sjukhussängen.
_______________________________________________________________________________________
Skulle uppskatta om ni ville skriva en liten kommentar :)
skriven
Men skriv mer Elisa! Sjukt bra! ♥