EliSaid

Vi satt och pratade med Victoria väldigt länge. I början verkade hon väldigt blyg, men efter att vi hade pratat en stund så blev hon mer pratglad. Victoria bodde i Jönköping och hade också åkt hit för att gå på konserten, ingen av hennes vänner gillade One Direction så hon hade åkt hit själv. Hon var 20 år och höll på att utbilda sig till svenskalärare. Hennes största dröm var att bli författare. Hon höll faktiskt på att skriva en bok som hon sedan skulle skicka in till ett bokförlag. Vi kollade var hon skulle sitta på konserten och det var bara några platser ifrån mig och Destiny. Efter frukosten gick vi upp på hotellrummet för att göra iordning oss. Vi bestämde att vi skulle träffa Victoria utanför hotellet en halv timme senare.

Jag och Destiny hade mött upp med Victoria och sen gått på en shoppingrunda. Efter några timmar hade vi gått tillbaks till hotellet för att göra iordning oss till konserten. Just nu stod jag och Destiny bredvid varandra framför spegeln och sminkade oss. Jag hade på mig ett par mörkblåa jeans och 1D tröjan som jag fick av Destiny, den var röd med en bild på One Direction på. Mitt hår hängde i en fläta längs ryggen. Jag hade bara lite eyeliner och mascara på ögonen, och sen lite glittrigt läppglans på läpparna. Destiny hade på sig ett vit linne med 1D skrivet i stora röda bokstäver och ett par röda byxor. Hennes hår var uppsatt i en hög hästsvans. Hon hade sminkat sig med en brun ögonskugga, eyeliner, mascara och illrött läppstift.

Vi gick tillsammans med Victoria till Globen. Vi tyckte att vi var ganska tidiga, men när vi kom dit var där redan jättemånga entusiastiska tjejer och även några killar. Antalet killar var väldigt lite i jämförelse med hur många tjejer som var där. Vi ställde oss bland de andra och väntade... och väntade... och väntade. Inget kul hände, utan det var bara fler och fler som kom. Fast egentligen gjorde det inget, för vi skulle ju trots allt få se våra favorit artister. Nu får man kanske känslan av att vi bara stod där och glodde, men vi pratade med varandra och efter ett tag började vi prata med ett par som stod framför oss, eller de började snarare prata med oss.

De hette  Carmen och Luke. Carmen var 23 och ett stort 1D fan. Luke var 25 och inte ett fan. Han hade bara följt med Carmen dit. Carmen var från Spanien och Luke var från USA. När Carmen var 20 studerade hon ett år i USA, under den tiden hon var där träffade hon Luke. Hon hade sen stannat kvar för att studera ett extra år. Efter det flyttade de båda till Sverige för att Luke skulle börja jobba på Lunds universitet. Carmen var bröllopsfotograf. De hade bott i Sverige i drygt ett år nu. De hade hunnit lära sig lite svenska, men pratade mest engelska med oss. De försökte prata lite på svenska och det läta väldigt bra fast man hörde att de inte var svenskar.

När vi hade pratat med dem ganska länge fick vi tillslut gå in i Globen och sätta oss på våra platser. Detta innebar ju att Victoria fick gå och sätta sig en bit ifrån oss. När jag satte mig ner kände jag något papper som satt fast under stolen. Jag ryckte bort handen snabbt, det var antagligen tuggummi som satt fast under stolen. Städade de inte här inne? Tills konserten började så satt jag och Destiny, och smsade med Victoria, fast hon bara satt några platser bort. Det hade varit omöjligt att prata med henne och samtidigt försöka överrösta alla andra som satt och pratade.

Killarna sprang ut på scenen. Alla i publiken började skrika, alla förutom Luke som satt tillsammans med Carmen några rader framför oss. Han satt lungt och tittade, som att det inte var ett världskänt pojkband uppe på scenen.

-Hello everyone! skrek Louis. Alla skrek lite till.

-We’re so excited to be here in Sweden! utropade Liam och alla skrek igen.

Killarna fortsatte prata och publiken fortsatte skrika. Det jag satt och tänkte på var: tänk så hesa alla kommer vara imorgon. Sen började de sjunga. Hela konserten var som en dröm, en otrolig dröm. De sjöng One way or another, Best song ever, What makes you beautiful, little things och många fler. När de sjöng little things blev jag tårögd. Tänk att jag var här och såg mina fem favorit killar uppträda.

Konserten började närma sig sitt slut. Harry berättade att de skulle framföra en låt till, men först hade de en viktig sak att berätta.

- Yeah, so we have a surprise for you guys…, började Zayn.

- And the surprise is… five of you will have the opportunity to go back stage after the concert has ended, berättade Liam. Jag lyssnade uppmärksamt på vad de hade att saga.

-Oh oh, I want to tell them how to find out if they are one of the five that get to go back stage! Utropade Niall och började hoppa. Jag fnissade till lite, Niall var ju så underbart charming, det var de allihopa.

- Yeah sure, you can do it, svarade Louis med ett leende.

Niall såg överlycklig ut och började berätta, ”So yeah, basically if you have a note under your seat that says that you are one of those five who get to go backstage, then just go backstage and show the note and they will let you through. So, look under you seats.” Destiny kollade direkt under sin plats, men till sin besvikelse fans där ingen lapp.

- Now we’re going to sing the last song for tonight, sa Liam och musiken började spela. De började sjunga Moments. Under hela tiden hade jag lyssnat uppmärksamt och inte ännu tittat under min stol. Destiny knuffade till mig och frågade om jag hade någon lapp under stolen. Framtills nu hade jag inte haft en tanke på att kolla under stolen. Jag lutade mig fram och stack handen under stolen...

 

Nytt kapitel! Jag skulle uppskatta om jag fick någon kommentar innan jag lägger upp nästa kapitel:D